Nationalmuseum har förvärvat två kvinnoporträtt av den österrikiske hovminiatyristen Johann Eusebius Alphen utförda år 1767. Modellerna är ovanligt levande framställda samtidigt som konstnären återgivit den omgivande miljön på ett omsorgsfullt sätt. De två porträtten är unika eftersom få signerade arbeten av Alphen finns bevarade då konstnären dog endast 31 år gammal.
Om en ung konstnär ville vidareutbilda sig inom miniatyrmåleri var Paris en av de mest intressanta platserna vid 1700-talets mitt. Det ledande namnet här var Jean-Baptiste Massé, akademiledamot och kunglig hovmålare. Han förnyade miniatyrmåleriet med sin fria och okonventionella penselteknik. Vid den här tiden var Massé inte längre verksam som konstnär eftersom han redan omkring år 1740 börjat få problem med synen och därför undanbad sig fler kungliga beställningar.
Trots att Massé i princip hade upphört att måla skulle han även i fortsättningen spela en viktig roll som lärare. I februari 1764 kom österrikaren Johann Eusebius Alphen (1741–1772) till Paris och blev introducerad hos den franske miniatyristen. Alphen var dock inte den ende elev som snabbt blev favoriserad. Redan samma år fick han konkurrens av dansken Cornelius Høyer, som dessutom blev inneboende hos Massé fram till mästarens död 1767. De bägge unga konstnärerna, som var lika gamla, tillägnade sig var och en samma fria teknik. I synnerhet Alphen blev virtuos, vilket framgår av de två nyligen förvärvade kvinnoporträtten. Han har kombinerat ett förfinat streck- och punktmanér i ansiktena med ett flödigt måleri med pensel för att framställa kläder och övriga accessoarer. Förhöjningar i vitt förstärker känslan av materialitet och illusionism. Detta för tankarna till pastellmåleri, som Alphen också var skicklig i. På samma sätt som hos hans lärare Massé har de röda och gula färgämnena blekts i karnationen, vilket bidrar till ansiktenas ovanligt ljusa, pudrade karaktär. Kvar är bara blå och grå halvtoner.
Bägge porträtten är signerade och daterade ”Peint par Alphen 1767”. Huruvida de är målade när konstnären ännu var kvar i Paris eller nyligen anlänt till Wien är oklart. Den yngre damen, som är klädd i rött, sitter vid ett bord med noter och en penna framför sig, liksom en bok i ena handen. Den kanadensiske Mozartspecialisten Cliff Eisen vid King’s College i London har lanserat teorin att denna unga kvinna är Wolfgang Amadeus Mozarts fem år äldre syster Maria Anna, kallad Nannerl. Alphens porträtt har en direkt motsvarighet i en schweizisk privatsamling. Denna förstudie skall ägarmässigt ha kopplingar till andra Mozart-porträtt. Även om så inte skulle vara fallet mötte Alphen familjen Mozart vid flera tillfällen. Första gången var i Bryssel 1763, tre år senare i Paris och slutligen i Wien 1767–68. Sista gången var i Milano 1771 där Alphen ensam träffade Mozart, som omnämner deras möte i ett brev till systern Nannerl.
Vem är då den unga kvinnan i rött? Det är utan tvekan samma modell som på skissen, men är hon Maria Anna Mozart? Porträttet som Nationalmuseum förvärvat bär påskriften ”Comtesse von Lebel”. Någon grevinna med detta namn är inte känd, men skulle det kunna vara en omskrivning för riksfriherrinnan Berchtold von Sonnenburg, verklighetens Nannerl? Hon är heller inte särskilt lik andra kända framställningar av Mozarts syster från ungefär samma tid. I väntan på att denna fråga blir besvarad, kan vi dock konstatera att Alphens två porträtt är ovanliga exempel på konstnärens stora virtuositet som miniatyrist.
Nationalmuseum har inga statliga medel att förvärva design, konsthantverk och konst för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel. Förvärven har möjliggjorts genom ett generöst bidrag från Hjalmar och Anna Wicanders donationsmedel.
