Den 12 september 1991 släpptes albumet som kom att lämna ett oförglömligt avtryck i svensk musikhistoria – Eva Dahlgrens En blekt blondins hjärta.

Albumet har sålt över en halv miljon fysiska skivor, nått över 20 miljoner streams samt vann, på Grammisgalan 1992, hela fem grammisar som gjorde albumet till ett av det mest prisbelönta i Grammis historia.

Den 12 september 2021 – exakt 30 år senare landar En blekt blondins hjärta i en limiterad återutgivning av 500 vinyler återigen på Sveriges skivdiskar.

Albumet innehåller givetvis alla de låtar som tillsammans skapar En blekt blondins hjärta.

En blekt blondins hjärta är:
Jag är gud
Lev så
Kanske för minnenas skull
Guldlock
Vem tänder stjärnorna
Allting om igen
Kom och håll om mig
Dunkla skyar
Blå hjärtans blues
Gunga mig

Den blekta blondinen Hon är inte min lägre. Hon lever sitt alldeles egna liv och hon vill egentligen inte att jag pratar om henne för mycket.
– Du har inte längre något med mig att göra, säger hon.
Jag invänder såklart men blir alltid lite rädd faktiskt. Hon har en jäkla integritet. Och hon har ju rätt. Det jag har att berätta om det här albumet nu blir ju lätt efterkonstruktioner. Även om mina minnen är starka så har jag ju förstått att dom inte alltid är att lita på.

Men upprinnelsen till albumet kan jag berätta om utan att hon bråkar med mig.
Jag var på väg hem en sen natt eller tidigt morgon, Café Opera hade just stängt och jag promenerade hem till Mariatorget där jag bodde. I kvarteret innan mitt hade dom efterfest. Det lös från tredje våningen, fönstren stod öppna och det satt några killar på fönsterkarmarna och rökte och drack öl. Jag minns inte vilken musik som spelades men volymen var hög och folk dansade. Jag stannade och tittade upp och kände mig avundsjuk. Inte på efterfesten utan på musiken. Att människor var glada och dansade till härlig musik.
Aldrig någonsin hade jag hört att människor spelade min musik på efterfester. Aldrig att någon spelade min musik när folk var glada och ville dansa.
Jag gnydde lite och gick hem. Nedstämd. Jag fattade ju varför ingen spelade min musik. Jag skrev inte sån musik. Jag skrev mer skum musik. Ensam musik. Lite krånglig musik. Eftertänksam musik. Ibland vacker musik men väldigt sällan glad dansmusik. Hade nog aldrig hänt faktiskt.

Det var då den natten som En Blekt Blondins Hjärta föddes. Tanken på henne föddes där på gatan utanför grannarnas efterfest. Jag skulle skriva ett album som skulle kunna spelas klockan 3 på natten när man var glad och berusad och kanske sugen på att dansa. Jag skulle hoppa över de mest svårbegripliga passagerna i mina sånger och försöka skriva något från hjärtat menat men på ett lite mer människovänligt sätt. En blandning av yta och djup.

Jag var 30 år gammal och jag hade fått en mer än tio år gedigen från grunden hänga över axeln utbildning i studioarbete av min vän och producent Anders Glenmark.
Sedan några år jobbade jag med studioteknikerlegendaren Lennart Östlund i Polar studion. De låtar jag skrev till detta album skulle bli vårt sista samarbete och de mest framgångsrika. Det var inte den roligaste inspelning jag varit med om, där håller jag fortfarande experimentet Ung&Stolt högst, men det det blev verkligen just så som vi ville. Det lät som jag ville! Det är inte alltid det blir så. Väldigt sällan faktiskt.
Album lever sina egna liv när man väl börjar spela in dom. Men Blondinen blev just så fin som jag önskade att hon skulle bli. Jag säger tack från mitt varmaste hjärterum till alla inblandade-

Eva Dahlgren

Denna 30-års jubilerande klassiker går att förboka redan idag.