En stridbar gigant inom teaterdramatiken har gått ur tiden, 76 år gammal, efter att ha insjuknat i covid-19. Lars Norén debuterade som poet på 1960-talet och har sedan dess skrivit ett 30-tal lyrik- och prosaböcker och ett 60-tal pjäser för teater, tv och radio.

Omslagsbild: Lars Norén, Pressbild: Patrik Gunnar Helin

Lars Norén föddes 1944 i Stockholm i en medelklassfamilj. Han tillbringade några år under uppväxten i Genarp på landsbygden i Skåne, där fadern arbetade som källarmästare på ett hotell. En miljö som senare skulle dyka upp i hans författarskap och dramer, bland annat i pjäserna Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud från tidigt 1980-tal, som även televiserades och blev Lars Noréns stora genombrott som dramatiker. 

Debuterade som ung

Redan som 19-åring debuterade Norén som poet med diktsamlingen Syréner, snö. De tidiga dikterna är skrivna i en expressiv, flödande medvetandeström. Lars Norén behandlades i tonåren för en ungdomspsykos, och erfarenheterna från mentalvården finns bland motiven i de stora dramer som på 1990-talet gjorde Lars Norén brett medialt omtalad, främst Personkrets 3:1 som han satte upp på Elverket Dramaten 1998 i egen regi. 

I den sex och en halv timmar långa pjäsen kommer en kör av samhällets utstötta outsiders till tals: missbrukare, hemlösa och psykiskt sjuka. Pjäsen var den första i en planerad trilogi under namnet Morire di Classe och följdes av Skuggpojkarna 1999, om sju män fängslade för svåra brott.  

Kontroversiell gestaltning

Lars Norén samarbetade återkommande med skådespelaren Reine Brynolfsson, bland annat i pjäsen 7:3 som sattes upp på Riksteatern 1999. Där engagerades amatörskådespelare som på scenen gav uttryck för nazistiska åsikter, vilket skapade ett stor debatt om yttrandefrihet och gränsdragningen mellan verklighet och teater. 

De tre långtidsdömda fångarna för i pjäsen 7:3 ett långt samtal om uppväxtförhållanden, samvete, moral och rättvisa med en dramatiker, Noréns alter ego. Kritikerna ifrågasatte huruvida tillräckligt avstånd från replikerna markerades inom ramen för teaterföreställningen 7:3, genom den rollfigur som gestaltade dramatikern, och som spelades av Reine Brynolfsson. 

Morden i Malexander

En av de medverkande, Tony Olsson, avvek under en permission som han beviljats för att delta i repetitionerna, för att istället råna Östgötabanken i Kisa. Under flykten sköt bankrånarna två polismän till döds (de s k Malexandermorden). Teaterprojektet skildras ingående i filmen Repetitioner 2003 samt i boken Smärtpunkten av Elisabeth Åsbrink 2009. Lars Norén erkände i efterhand att projektet blev fel. 

Internationellt hyllad

Mellan 1999-2007 var Lars Norén i samarbete med Ulrika Josephsson konstnärlig ledare för RiksDrama på Riksteatern, och duon var också ledare tillsammans för Folkteatern i Göteborg 2009-2012. Norén var också en internationellt efterfrågad regissör med uppdrag på bland andra Comédie Française i Paris och Nationaltheatret i Oslo. 

De självbiografiska böckerna En dramatikers dagbok (2015-2019) blev mycket omtalade för kontroversiella omnämnanden, bland annat av kollegor inom teatervärlden. Den senaste delen blev 2020 indragen av förlaget, då en skådespelerska felaktigt utmålats som demenssjuk.