I Vadstena känner du vibrationer av historien nästan vart än du går. Nära Vätterns strand i den norra änden av staden hittar du en plats med mäktiga spår av flydda tider: Sancta Birgitta Klostermuseum. Museet är inrymt i Folkungaättens palats, ett slags historiskt kinderägg med både kungapalats, kloster och krigsmanshus i ett.

Själva byggnaden uppfördes i mitten av 1200-talet av Birger Jarl och hans son kung Valdemar som ett lustslott, en kunglig sommarstuga utan den tidens brukliga värn och försvarsattiraljer. Byggt i tegel, en nymodighet, blev det medeltidens största profana byggnad i Sverige. Något senare hette kungen Magnus Eriksson, fortfarande av Folkungaätt, och drottningen hette Blanka.

Sancta Birgitta var en framstående lobbyist

Drottning Blankas personliga rådgivare var Birgitta Birgersdotter, senare känd som den heliga Birgitta. Birgitta föddes in i de finare kretsarna. Platsen vid hovet var praktiskt taget självskriven. Här kom Birgitta att utöva sitt inflytande över kungaparet, följa med på deras resor men även företa egna resor. Hon och hennes make Ulf gjorde 1341 en pilgrimsresa till Santiago de Compostela.

Under resan insjuknade Ulf och väl hemma avled han efter en tid. I samband med detta fick Birgitta återigen uppenbarelser. Det var något som följt henne sedan barndomen, men nu kom uppenbarelserna allt oftare. Somliga handlade om klostret hon skulle grunda, andra om politik och andra världsliga ting. Hon använde sina uppenbarelser som påtryckningar och var en framstående lobbyist och influencer på 1300-talet. Birgitta reste på ännu en pilgrimsfärd, nu till Rom. Hon blev kvar där till sin död 1373, men därifrån kunde hon fortsätta sitt påverkansarbete och Birgittas klosterregler godkändes av påven.

Det i Birgittas ögon ganska vräkiga palatset passade egentligen inte till kloster som det såg ut, med sina dekorationer och målningar. För att bli kloster måste huset ”ödmjukas” – väggarna sänktes och målningar målades över, dekorlister och utsirade pelare murades in i slät puts.

Birgittastiftelsen tar över

Klostertiden räckte till reformationen och en bit till, de sista nunnorna lämnade klostret 1595 för att antingen återgå till civila liv eller fortsätta klosterlivet i ett annat kloster i Polen. Därefter fyllde byggnaden ett flertal funktioner för att på 1800-talet bli en del av ett mentalsjukhus, vilket fortfarande var dess uppgift när Birgittastiftelsen bildades 1920.

Då Birgittastiftelsen äntligen på 1950-talet fick disponera det gamla nunneklostret var tanken att man skulle förvandla det till folkhögskolans elevhem. För att kunna göra denna ombyggnation behövdes en förberedande antikvarisk undersökning, eftersom byggnaden var så gammal. Riktigt hur gammal, visade sig vara en riktig överraskning. Arbetet som satte igång i och runt klostret 1956 kantades av sådana.

En oväntad sak var att arbetena skulle pågå i tretton år. En annan överraskning var förstås den som blev ett av århundradets arkeologiska och byggnadsantikvariska ”scoop”. När byggarbetarna försiktigt började knacka ner putsen skymtade inte bara de väntade resterna av det gamla klostret. Den antikvariske kontrollanten stoppade arbetet och kopplade in Riksantikvarieämbetet. Man hade förstås vetat att det funnits ett kungapalats i Vadstena före Vasarna, men inte var det låg. Det försvunna medeltidspalatset trädde nu fram i klostrets väggar och sensationen var ett faktum.

Detta och mycket annat avhandlas i Sancta Birgittas Klostermuseum intill Klosterkyrkan i Vadstena. Under restaureringen som påbörjades 1956 fann man inte bara ett gammalt kloster utan delar av ett kungapalats från 1200-talet. Bilden från restaureringstiden. 

Foto: Sancta Birgitta Klostermuseum Text: Cecilia Lindheimer