Under 1960- och 70-talet tog en banbrytande och radikal scenkonstgeneration plats i rampljuset. De krossade traditioner, utmanade konventioner och förändrade spelreglerna för all framtida scenkonst. I utställningen Frispel på Göteborgs stadsmuseum visas föremål ur museets samlingar som aldrig tidigare ställts ut, både från Göteborgs institutionsteatrar och fria grupper. Här presenteras välkända namn som Nationalteatern och Galenskaparna tillsammans med mindre kända, men starkt inflytelserika grupper.
I utställningen Frispel berättas om de förändringar som ägde rum när den traditionella teaterkonsten i Göteborg vidgades till en samtida scenkonst med blandade genrer och uttryck. Allt verkade möjligt när en ny generation stormade fram på 60- och 70-talen och ifrågasatte teatrarnas rådande konventioner och hierarkier. De unga bildade fria grupper med nya mål och arbetssätt som både skakade om och inspirerade institutionerna under de kommande decennierna. En ny och progressiv scenkonst för en ny tid och en ny publik växte fram. Förskolor, förorter och fritidsgårdar förvandlades till självklara spelplatser.
– Frispel är en utställning som har skapats i syfte att lyfta fram fria grupper som haft en stor inverkan på utvecklingen av scenkonsten i Göteborg från 1960-talet och framåt, berättar Caroline Mårtensson, utställningsproducent.
– Det är en mycket spännande period inom scenkonsten, både i Sverige och världen i stort. I utställningen har vi fokuserat på att visa hur scenkonsten förändrades i samband med den radikala vänstervågen som hade så stort genomslag på 1960- och -70-talet. Det fanns ett stort nytänkande inom kulturpolitiken, och teatrar och fria grupper influerades starkt av detta. Nationalteatern är ju väldigt kända som musikgrupp, men från början gjorde de många uppmärksammade teaterföreställningar med ett tydligt politiskt budskap för barn och unga. I utställningen kan man även se exempel på många teatergrupper som inte var lika välkända, men ändå gjorde viktiga avtryck. Jokergruppen, som jobbade mycket med barn- och dockteater är ett sådant exempel, teater Sesam är ett annat.
Scenkonsten förnyades
– Alla dessa grupper hade en stor betydelse när det kom till förnyelsen av scenkonsten. Göteborg är även känt för sin revytradition, och precis som Nationalteatern använde humor blev Galenskaparna senare oerhört framgångsrika med sin varma, politiska satir och burleska humor. Nationalteatern, Galenskaparna och många andra teatergrupper använde dessutom musiken som ett uttrycksmedel. Utställningen Frispel är inte uteslutande är en teaterutställning, utan här berörs även andra scenkonstområden som musik, dans och opera.
– Under första halvan av 1900-talet var teatern mycket traditionstyngd, det spelades nästan bara klassiker i de stora teaterhusen och det hade i allmänhet en stämpel av finkultur. Såklart fanns det även subkulturer och mindre sällskap även tidigare, men det handlade ofta om de stora föreställningarna på de stora scenerna fram till 60-talet. Då började man experimentera med scenkonsten på ett sätt som var oerhört nyskapande. I många fall vände man sig till barn och unga, eftersom de ofta har en större nyfikenhet och inte var lika bundna vid konventioner som de flesta vuxna vid den här tiden. Den nya och radikala scenkonströrelsen drev utvecklingen framåt och la grunden till scenkonsten som vi känner den idag. Utställningen visar också att det i första hand var unga människor som gick i bräschen för förvandlingen på scenkonstområdet.
– De var så att säga barn av sin tid, som Nationalteatern sjöng. De bröt ju mot det vuxna etablissemanget, som de i många stycken uppfattade som gammalt och förlegat, säger Caroline Mårtensson.
Förnyelse en generationsfråga
– Likheterna är många med till exempel musiken, där punken på 1970-talet verkligen kastade omkull alla oskrivna regler om hur musik skulle komponeras och framföras för att betraktas som bra. Det är alltihop uttryck från en ung generation som vill göra sig hörda och bli sedda på ett sätt som aktuellt just här och nu, precis som det är även idag. I de allra flesta fallen har man dessutom inte så mycket pengar eller andra resurser, utan drivs av lust och kärlek till det man älskar att göra.
Inget fel på klassiker
– Unga generationer vill vara nya och moderna och samtidigt göra ett avtryck, och det var verkligen vad de fria teatergrupperna gjorde under den här epoken. Man kan fråga sig om vi fortfarande suttit i fina salonger och njutit av Molière om inte scenkonsten hade genomgått den här radikala, bullriga utvecklingen. Klassisk teater bär också en viktig historia, men det känns väldigt bra att det finns en stor bredd på det som framförs på landets scener idag – och extra spännande att kunna spåra det så tydligt tillbaka till den tiden där utställningen Frispel gör avstamp, avslutar Caroline Mårtensson.
Foto: Kristin Lidell Text: Tony Manier