Efter över sju månaders avbrott är det äntligen dags för operaföreställningar med publik på Göteborgsoperan! Först ut blir nypremiären den 8 november av Puccinis Tosca – ett thrillerlikande triangeldrama placerat i Mussolinis Italien.

Nypremiären av Tosca i våras fick ställas in, men nu kan den äntligen bli av. Uppsättningen var skapad 2009 för Göteborgsoperan av den amerikansk-italienske regissören Lorentzo Marian somi har placerat verkets rafflande intrig i fascismens Italien en eftermiddag i juni 1938. Huvudpersonerna står på toppen av sina karriärer. Men när solen går upp nästa morgon kommer allt att vara förändrat. Sångerskan Floria Tosca älskar konstnären Mario Cavaradossi. Han grips av den brutale polischefen Scarpia, som åtrår Tosca och tänker utnyttja hennes kärlek till Cavaradossi för att få henne dit han vill. 

Med en inramning à la Hollywoods film noir-era, kläs dramat i förföriskt sköna Puccini-melodier, som Toscas bön ”Vissi d’arte” och ”È lucevan le stelle”. 

De tre huvudrollerna gestaltas av en trio, med många bärande roller på Göteborgsoperan i bagaget. I titelrollen ser vi Carolina Sandgren, som gjorde rollen även då uppsättningen spelades 2014. 

— Det är mustigt från första takten, berättelsen om denna starka kvinna som ligger rätt nära mig som person. Du är tuff när du går hem från jobbet efter att ha spelat Tosca en kväll. Att få göra ”Tosca” en gång under sin karriär är fantastiskt – när jag fick frågan om att göra henne igen blev jag fruktansvärt hedrad och glad, säger Carolina Sandgren.

Tomas Lind återvänder till rollen som Cavaradossi, medan Mats Persson begår rolldebut som den onde Scarpia. Dirigent är Henrik Schaefer och för regi av reprisen ansvarar Andreas Björklund.

– Vi hade kommit långt i vårens repetitioner när allting plötsligt stannade på grund av pandemin. Därför blev vi så glada när vi hittade möjligheten att lägga in föreställningar nu istället. En hel del anpassningar av regin har gjorts i syfte att följa husets riktlinjer för att minimera smittspridning. Jag har dock förhållit mig trogen Marianis läsning och koncept och törs säga att ingen av de anpassningar vi har gjort har varit till det sämre. Detta är en fullskalig och fascinerande uppsättning av ett fantastiskt verk, säger Andreas Björklund.