Woodstock hyllas efter femtio år

Festivalkulturen föddes på en äng utanför New York 1969, och 50 år senare
hyllas Woodstock världen över. Originalartisten Carlos Santana har berättat minnen
för vännen Mikael Rickfors, som vrider klockan tillbaka med en svensk paket- och
hyllningsturné. Och det ska sägas direkt: Utan Woodstock ingen Hultsfredsfestival, ingen
Way Out West, Peace & Love i Borlänge, Bråvalla i Norrköping eller Lollapalooza.
Woodstock blev festivalernas festival. Myten har sedan byggts på i fem decennier.
Nu kommer turnén som hyllar Woodstock-epokens låtar.

En glädjefylld festival i kärlekens och fredens tecken. Det är vad Mikael Rickfors och de andra artisterna i jubileumsturnén ser fram emot. Precis som förlagan för femtio år sedan finns det ett tydligt tema med Woodstock 50 år senare.

Vad är ditt eget förhållande till Woodstock?

– Det var ju under den tiden när alla älskade varandra och det skulle vara fred på Jorden, berättar Mikael Rickfors. Under den perioden var jag själv ute och demonstrerade för fred, och
det var stora musikfestivalen på Gärdet i Stockholm med tydliga politiska budskap. Det skapade ju en slags gemenskap som faktiskt sitter i fortfarande; jag säger fortfarande ”peace and love” efter varje konsert.

– Jag minns när vi gick i demonstrationer mot Vietnamkriget och annat, vilket stort intryck det gjorde. Inte minst eftersom jag nekades visum några år senare när jag skulle resa till England och USA. Det var förstås inte lika roligt.

– Rent musikaliskt har jag ett annat förhållande till Woodstock också. Några av artisterna som uppträdde spelade sedermera in mina låtar, vilket såklart är väldigt kul; Carlos Santana och Richie Havens, bland andra.

Pratade man om det här i Sverige, att man skulle åka dit eller så?

– Ja, en del gjorde ju det, men själv kom jag inte dit förrän året efter. Jag kände mig nog för ung för att åka till festivalen. Men visst hade det varit otroligt häftigt att se alla de stora artisterna live. På den tiden var det ju i stort sett bara England och USA som gällde när det handlade om musik.

Vad kan då publiken förvänta sig av Woodstock 50 år senare, förutom en massa bra låtar av en massa bra artister?

– Det blir ju någon sorts dokumentation av festivalen, eftersom vi bara framför musik som spelades på Woodstock. Sedan kommer vi att varva musiken med lite anekdoter och historik från tiden, vilket vi hoppas kommer att bli uppskattat.

– Framför allt hoppas jag att vi lyckas förmedla känslan av ”peace and love” och lite hippie-feeling med pannband och så. Att det blir några härliga timmar tillsammans med skön atmosfär.

Har ni bestämt vem som ska köra vilka låtar?

– Inte riktigt. Jag kommer att köra lite Carlos Santana och en del Crosby, Stills, Nash & Young tillsammans med Dan Hylander, Mats Ronander och Janne Åström. Men allt är inte spikat än, så det lär säkert dyka upp andra konstellationer också.

Till sist en sak som säkert många av besökarna undrar: Vem kommer att köra Jimi Hendrix’ legendariska tolkning av Star Spangled Banner – Conny Bloom eller Claes Yngström?

– Ha ha ha, jag tror att de fortfarande slåss om det! Men vem det än blir så lär det bli ett magiskt ögonblick, avslutar Mikael Rickfors.