9 februari Vara Konserthus
Hur långt skulle du gå för att försvara din frihet och rätten att vara den du är? I föreställningen Katakombe – Jag vill ju bara leva undersöks människans kraft och kampvilja när friheten begränsas.
Katakombe är en nystartad musikdramatisk förening som består av skådespelarna, sångarna och musikalartisterna Anki Albertsson, Anna-Maria Hallgarn och Stefan Clarin. I Katakombe – Jag vill ju bara leva samlar de sina gemensamma erfarenheter för att skapa en musikdramatisk föreställning i gränslandet mellan dåtid och nutid.
Vad är vi beredda att göra när demokratin och yttrandefriheten är hotad? Är det möjligt att stå stark och fortsätta kämpa för den man är och det man tror på i ett fascistiskt samhälle som hjärntvättar en hel nation?
Inspirerad av verkliga händelser
Föreställningen utspelar sig i Berlin 1942, mitt i kriget och ingen går säker under Hitlerregimen. Tre personer med helt olika bakgrund försöker fortsätta leva sina liv trots förföljelse och livsfara. Walter är en ung homosexuell man som trots att nazisterna är ute efter honom fortsätter hålla soaréer i sitt vardagsrum. Stella är judinna men har aldrig känt sig som det. Efter tortyr börjar hon hjälpa nazisterna genom att sätta dit andra judar. Mildred är en amerikansk litteraturprofessor och översättare, hennes passion för Goethe och kärleken till sin tyske make tar henne till Tyskland där hon blir spion för motståndsrörelsen och försöker hjälpa judar ut ur landet.
De tre träffades aldrig i verkligheten men i Emma Broströms nyskrivna manus och Marie Parker Shaws regi får de mötas i sina likheter och olikheter. Här vävs en poetisk, brinnande och bitvis förhöjd berättelse som tar avstamp i sanna händelser tonsatt med nykomponerad musik av Kristina Issa.
– Det är musikteater som talar till flera sinnen, säger Stefan Clarin från ensemblen. Nyskrivet manus och musik och där vi som musikalartister använder oss av skådespel, sång och dans. Dessutom är det alltid trevligt att komma till Vara Konserthus som ju är ett levande kulturhus med fantastisk personal. Där kan vi mötas i diskussion om vår samtid och dåtid. Vad ser vi för likheter med personerna i föreställningen och vad kan vi lära av dem?